Butterfly.

Lyssnade på musik igår, det var underbart, precis vad jag behövde! Jag känner oftast på dagarna att musik bara förvärrar alla oljud från barnen (spelade in en film häromveckan där oljudet dokumenterats för eftervärlden. Dessvärre hör man min småirriterade röst som ber Ville att sluta, så jag kan inte dela med mig av den.) och därför brukar jag bara lyssna när dom gått och lagt sig. Det är ju trots allt så musik är som bäst. När man kan lyssna helt ifred och bara sjunka in i en annan värld..

Jag har blivit totalförälskad i Oskar Linnros nya skiva. Vilket geni den mannen är!
Här hemma hos oss brukar Andreas vara den som lyssnar mer på musiken än texten i en låt,
och jag är precis tvärtom. Men nu är vi båda helt förälskade i dne här underbara skivan.
Från och med Du är så vacker och med en sorglig underton. Ack, Sundbyberg.. Ja, vad säger man? Jag vill ha hela skivan! Just nu lyssnar jag ju bara på Spotify, men jag är en sån där gammal räv som tycker att riktigt bra musik ska man stödja och därför också köpa skivan.

Jag blev lite nedstämd dock av all vacker musik. Ibland känns allt så otroligt svårt. Vissa dagar är man så ofattbart lycklig och man VET så väl att det är bäst att uppskatta allt,
för bara några timmar senare kan det vara helt åt helskotta. Oftast blir det ju också så.
Det var inte såhär det skulle vara. Men nu är det det,
och vad gör man? Jo, man anpassar sig.

Jag vill flytta till Söderköping, eller Mariefred. Snacka om konkurrens! Så vackra städer,
med så mycket känsla. Allt känns varmt och hemtrevligt. Semestertips till alla:
Åk till Söderköping, vandra längs med Göta Kanal och titta på alla vackra båtar. Ta en glass på Smultronstället, gå och titta på alla de vackra husen i 20-talsstil.. Det är livsglädje på hög nivå!

Svårigheter.

Varje kväll innan jag går och lägger mig så ber jag till Gud. Jag är inte troende,
men jag ber. Varje kväll. Så länge jag bara orkar. För jag vet att chansen att jag kommer in
på min konditoriutbildning är minimal. För att jag vet att trots att jag gjort allt,
så kommer det troligtvis inte räcka. För att det betyder så fruktansvärt mycket,
för att det är det enda jag vill... För att hela mitt välbefinnande beror på detta.


För att det inte finns något annat jag kan göra. Det är därför jag ber. Och hoppas,
att om det finns någon, något där ute, så lyssnar han. Eller hon, eller det.

Mer än så kan ingen göra.

Trött Mctröttson.

Jag har sovit gott hela natten. Allra första gången som jag fick väcka Ella faktiskt. Mysigt!
Vilmer kom hem igår, nyklippt och allt. Stilig kille till midsommar, med andra ord :)


Har precis provsmakat ett nytt recept, idag blev det knäckig rabarberpaj. Den blev jättegod! Jag ska ge halva till pappa eftersom jag är ensam om att gilla rabarber här hemma. Hellre att den går åt än att man måste kasta efter ett tag, det är så trist :/

Nu är det bäst jag återgår till skriket och gnället från barn som inte kan hålla sams.
Det är ett evigt kämpande det där, att vilja bygga torn. Speciellt när en lillasyster gärna river tornet innan storebror själv hinner...

Tisdag, tror jag?

Jag har egentligen inte så mycket att säga, men åh, vad jag vill baka! Vi har inga ägg och sånt, det är så drygt. Helst vill jag göra chokladbollar, har varit sugen på det i över en vecka. Men havregrynen är också slut! Vad sjutton! Men till helgen ska jag unna mig något riktigt gott. Antinge chokladtryffeltårta eller semi freddo med jordgubbar. Tidigare har jag bara provat semi freddo med nutella. Helt otroligt gott om man gillar nutella =)


Nu är det snart dags att mata dom små demonerna här hemma. Ja, jag älskar dom ju, men haha. Mina stackars grannar är nog inte överlyckliga med att jag går upp 5.15 varje morgon och spelar musik för Ella. 45 minuter senare vaknar Vilmer och sen är det full rulle. Haha. Hoppas vi inte stör alltför mycket.

Ja, nu är det iallafall dags för mellanmål. Vi har egentligen inget sånt hemma heller,
jag glömde totalt bort yoghurt förut. Får improvisera ihop nåt, antar jag.

Macka med salamiost, here I come!

Mer strul.

Komvux ringde idag, de hade mottagit min ansökan. Hon berättade att eventuellt kan det bli så att jag inte kommer in eftersom jag inte har godkänt i matte. Det är väl min vanliga tur, det :)
Ett steg fram och tio bakåt. Jag försöker att inte deppa ihop totalt, men jag är livrädd.
Visst är jag otroligt bra på att övertala folk, och hade det varit öga mot öga så hade det nog kunnat gå vägen, men nu kommer mina betyg och mitt personliga brev föra min talan. Jag tycker brevet blev bra, men jag känner ändå nu i efterhand att jag kunde gjort mer. Jag vet inte vad jag gör om jag inte kommer in, det känns som att... Hela mitt liv hänger på det här. Iallfall mitt välmående. När det blir jobbigt här hemma (och det är ofta, flera gånger per dag) så är det tankarna på att jag snart får leva min dröm som gör att öht står ut.

Och jag får inte svar förrän i slutet av månaden eller början av nästa... Jisses. Jag hatar att leva i ovisshet. Håll tummarna för mig! :/

Jahaja.

Det känns som att alla mina drömmar grusas en efter en. Först huset, och nu utbildningen.
Hur Jag än försöker så får Jag det inte att gå ihop med barnens dagis. Återigen är Jag tillbaka på ruta ett. Det är bara tiden så Jag har praktik som det kommer strula, men det är ju ändå 20 veckor. Jag vet inte vad Jag ska göra inte. Jag känner mig så nedslagen och uppgiven. Det är helt lönlöst, Jag kommer inte få allt det där Jag drömmer om. Jag kan inte ens utbilda mig. Jag ger upp, Jag orkar inte blir besviken.

Jag får väl jobba på ica eller i nån fabrik. Så långt räckte den drömmen.

Skickat från min HTC