One more slice.

Jag hatar den här månaden :/ Jag hade tänkt köpa Leilas nya bok One more slice, eftersom jag inte kollar på själva programmet Leila bakar. Men eftersom den är så ny så kostar den väl minst 200 spänn, vilket betyder att jag snällt får vänta. Känns otroligt drygt, har bläddrat i den och det finns ju så mycket att prova!


Jag är inte det minsta sugen på att gå till dagis, VARFÖR ska det regna nu för? Otroligt irriterande, hoppas det lugnat sig lite iallafall.
Ella är jättegnällig också, minsta lilla grej gör henne sur och ledsen. Undrar om det är en tand på väg igen, hon brukar annars vara så glad och mysig.

För övrigt så väntar jag på att mina betyg från grundskolan ska komma. Utan dom kan jag inte söka vidare till min utbildning, så det känns läskigt. Känner mig ganska stressad,
men hoppas det går lite fort. Fast säkerligen gör det inte det, det är ju skolavslutningstider
så Årbyskolan känner väl att dom har annat att stå i :(

Jag läste igenom mitt förra inlägg, och ja. Vad säger man? Det ser ut som om en 4-åring skrivit!
Skickade via telefonen och har nu tagit bort ordförslag i smsfunktionen :P Haha! Det blir alltid fel. Häromdagen skulle jag skriva "Jag är på väg nu" till Andreas. Men telefonen trodde att "nu" skulle vara "inte". Så det blev "Jag är på väg inte :)" Haha, så dumt..

Jag antar att det inte är nån större idé att dra ut på den är hemska... Dagis väntar. BLÄ.

Be still, my heart.

Så, vi har tillsammans bestämt oss för att vänta med huset. Lånet vore nog inga problem, men dessa räntor! Det är helt fel läge just nu, Jag vet också det när Jag lyssnar till den förnuftiga och logiska delen av mig. Men.. Det gör ju så ont. Jag såg framför mig hur vi lagade mat i det vackra köket, hur vi åt frukost på den stora altanen, hur vi firade jul tillsammans, hur våra släktingar hälsade på och tyckte att vi hade sån tur som fått huset..Vi åkte dig idag. Otroligt dumt, Jag vet. Men Jag ville är området, för bilderna på husets framsida är inte så imponerande, den är tagen det gråmulen dag precis när snön smält.. Vi har inte den framme vid gatan när Jag började gråta. Hela området var så perfekt! Det såg exklusivt och välvårdat ut. Och när vi väl såg huset, så brast det bara. Hur Jag än gjorde så slutade det inte. Och Jag vet ju att det inte går nu. Men ingenting har någonsin känts så rätt, det kändes som att det redan har VÅRT hem.. Svårt att släppa taget. Men det är väl som andreas säger. Det finns inget som hindrar att vi kör som ett år, när utbildningen är klar och Jag förhoppningsvis fått jobb på min praktikplats. Jag vet att det är det i-landsproblem.

Men det för lika ont för det.

Skickat från min HTC

Drömmar och tankar.

Jag sitter och tittar på huset i Mariefred. Det är helt perfekt. Allt jag kan drömma om.
Precis lagom trädgård också, och en stor altan. Perfekt för barnen,
jag är 100% övertygad om att ALLT skulle bli så mycket lättare om Vilmer kunde springa runt fritt, och få ut all sin energi... Mindre bråk och mer tid för kärlek.

Och samtidigt gör det så ont, Det gör så fruktansvärt ont, vetskapen om att det är ytterst liten sannolikhet att jag nånsin kommer få bo där.
Jag hatar att jag gör såhär mot mig själv, spelar upp mig och blir fullkomligt besatt.
Det blir ALLT. Jag kan inte förklara det för nån som inte själv är så,
men det försvinner liksom inte från tankarna, det finns alltid där i bakhuvudet.
Väldigt jobbigt, och besvikelsen blir 100 gånger värre när man gör såhär.


Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan bara be för att Andreas ska vilja lika mycket som jag. Jag hatar att må såhär. Perfekta, perfekta hus. Varför är du inte redan mitt?

Jag vet inte hur jag ska bli kvitt känslan heller. Det är nästan det värsta,
att jag måste vänta ut det. Till slut blir jag sådär oerhört besviken, det är helt oundvikligt.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig så ledsen, och det verkar kanske löjligt
för folk som inte förstår... Till en sådan person vill jag säga: Du får mer än gärna ta över en dag i mitt liv med allt det innebär.
Då skulle nog de flesta inse hur underbart det vore att ha ett hus med tomt.
Fan också. Nu skiter jag i det här, jag skriver inget vettigt ändå....

Det var inte igår.

Det händer mycket just nu. Jag håller på och söker en utbildning som konditor i Stockholm,
vilket känns otroligt spännande, men samtidigt läskigt. Att flytta och liksom skapa ett helt nytt liv. Även om Mariefred bara ligger 30 minuter bort, så är det ändå 30 minuter.

Jag stressar över Vilmers födelsedag, fick idag en inbjudan av hans farmor att komma på kalaset de ska ha för honom, eftersom han ska vara hos sin pappa på sin födelsedag.
Jag har bestämt mig för att åka, jag kan inte tänka mig att inte få vara med på hans födelsedag..
Det är för svårt. Jag SKA vara där, han är ju min son.
Jag måste försöka hitta en present bara, nåt som han verkligen kommer älska som ingen annan vet om. Hm. Tåls att fundera på.

Jag är trött i huvudet och vill gärna vila en stund, men snart är det dags för Ellanpellan att vakna, så det blir inte riktigt så idag. Och imorgon kommer min faster, jag vet inte hur jag ska hinna/orka städa allt som behöver städas.
I lördags dammsög jag jättenoga överallt, speciellt köket. Sen bakade jag muffins och dagen efter blev det scones till frukost, behöver jag säga att det är smuligare nu än innan jag dammsög? BLA.

Nu ska jag kolla kryddburken.se och bagarstugans bakblogg, för att hitta nåt gott att bjuda på imorgon. Funderar på en ny variant av äppelkaka, det finns ju en hel uppsjö att välja emellan!

Tjingeling.

En vän till mig här idag fått värkar, och vattnet här gått. Hon är i vecka 40 och här haft det jobbigt, även om jag vet att hon säkert kommer sakna åtminstone delar av det. Detta får mig att tänka på mina kommande barn. Jag längtar så, ingen känsla är så speciell som att ha så galet ont som värkar innebär, och ändå vara så fullkomligt lycklig. Det kommer dröja ett bra tag för mig nu, och egentligen är väl det bra. Min vän, du läser nog inte detta förrän du är hemma igen. Jag önskar er lycka till och hoppas ni får det bra med er Elias!

Irritationsmoment.

Jag försökte få tag på Andreas bror Tobias. Jag tänkte skicka ett sms och be honom ringa när han är hemma i lugn och ro, jag vill inte störa på jobbet och jag vet inte om deras dotter vaknar av telefonen. Svårt, jag hittade bara deras hemnummer på eniro, och det stod på hans fru.
Så jag googlade på hans namn, men då kom det bara upp träffar på De la Gardiegymnasiet. Så irriterande! Jag antar att jag får ringa hem till dem ändå, det blir en del att planera när det gäller dubbelkalas! Jag vill inte att de ska känna att de måste betala mer än oss, och jag har ju redan planerat Ellas tårta som jag absolut vill göra... Fast jag måste säga att jag skulle föredra om Andreas ringde, jag är inte så bra på sånt här... Fast det är kanske inte han heller, och det är ju jag som är planeringstokig :P

Nu ska jag faktiskt vila en stund, blev ännu en jobbig natt med Vilmerkillen (han vaknar och är jätteledsen och säger att han har ont i huvudet, somnar om efter en halvtimme och vaknar strax igen. Skumt) och jag behöver min ork till senare!
Idag har han cyklat för första gången, han är så underbar! Jag blir så stolt när jag ser honom, finaste killen... :)

Måndag.

Så var det måndag. Det känns så himla skönt. Alla andra ser fram emot helger, jag hatar dom.
Helgen som kommer nu kan bli annorlunda, vi ska till Linköping och ha dubbelkalas för världens finaste tjejer, Ella och Filippa, som är Andreas tvillingsbrors dotter. Hon är precis 1 år äldre än Ella :)

Det har varit en väldigt jobbig helg och utan att gå in på detaljer så kan jag bara säga att jag är trött. Så utmattad, både mentalt och fysiskt. Jag väntar ut stormen och hoppas på bättre tider,
men de verkar inte dyka upp.

Hursomhelst. Ellas kalas ska bli väldigt trevligt, jag tänkte göra en täckt tårta med marsipan!
Jag gillar egentligen inte marsipan, men dekorationsmöjligheterna är ju enastående,
så jag offrar mig! Ska försöka få Andreas att ringa Tobias (Tvillingbrodern alltså) så att dom vet att jag också tänkt göra en tårta, så vi inte står där med hur mycket tårta som helst! :D
Tårtan ska iallafall vara på ljusa sockerkaksbottnar med chokladganache på ena lagret och hallongrädde på andra. Sedan täcka med rosa jordgubbsmarsipan och dekorera järnet!
Har sett fram emot det här länge så jag hoppas det blir lyckat. Det känns som att jag måste imponera big time på släkten. Jag vet inte varför det är så viktigt,
dålig självkänsla kanske? Eller så är det väl bara så att vi alla älskar att få beröm för det vi är bra på, alla tycker väl om uppskattning! :)
Min farmor var väldigt imponerad av kanel- och mandelmassakransen jag gjorde till pappas födelsedag. Hon var helt säker på att jag köpt den och korsförhörde mig nästan, haha :) Hon är så söt :)

Men nu ska jag plocka undan leksaker och underhålla Ella. Tandsprickningen gör att ingenting funkar för henne, hon äter sämre, hon sover sämre, magen slås ut helt och hon blir stenhård, det enda som funkar är milt laxermedel... Jättejobbigt. That reminds me, jag måste ringa BVC eftersom vi hade tid förra veckan som jag glömde. Ettårskontrollen dessutom. FYFAN vad pinsamt. Andra gången jag glömmer bort och inte ens hör av mig, jag hatar att vara en sån person. Jag vill vara pålitlig. Jag har bara sååå mycket i huvudet jämt att allt som inte gäller just för den dagen försvinner, fort.
Skit också :/

Tisdag.

Idag är det tisdag och jag har ett berg av sysslor som väntar.
Jag vet inte hur jag ska orka/hinna med allt, men jag tänker inte ge upp i första taget.
Vet man vad man vill så är det ju lättare iallafall, och jag vill ha ett rent, perfekt hem.
Perfekt är väl kanske fel ordval, men välorganiserat, då. Det lät bättre!

Jag kan inte fatta att lillan blir 1 år på torsdag...! Min fina tjej!
Hon är så liten, så perfekt. Det absolut bästa som finns. Tillsammans med sin bror, såklart :)


Idag måste jag baka nåt känner jag. Inte för att jag kommer hinna det egentligen.. Hm.
Jag får nog ta det imorgon.
Men det betyder ju inte att jag måste vänta tills dess med att leta efter den perfekta kakan att baka ;)