En vän till mig här idag fått värkar, och vattnet här gått. Hon är i vecka 40 och här haft det jobbigt, även om jag vet att hon säkert kommer sakna åtminstone delar av det. Detta får mig att tänka på mina kommande barn. Jag längtar så, ingen känsla är så speciell som att ha så galet ont som värkar innebär, och ändå vara så fullkomligt lycklig. Det kommer dröja ett bra tag för mig nu, och egentligen är väl det bra. Min vän, du läser nog inte detta förrän du är hemma igen. Jag önskar er lycka till och hoppas ni får det bra med er Elias!