Varje kväll innan jag går och lägger mig så ber jag till Gud. Jag är inte troende,
men jag ber. Varje kväll. Så länge jag bara orkar. För jag vet att chansen att jag kommer in
på min konditoriutbildning är minimal. För att jag vet att trots att jag gjort allt,
så kommer det troligtvis inte räcka. För att det betyder så fruktansvärt mycket,
för att det är det enda jag vill... För att hela mitt välbefinnande beror på detta.
För att det inte finns något annat jag kan göra. Det är därför jag ber. Och hoppas,
att om det finns någon, något där ute, så lyssnar han. Eller hon, eller det.
Mer än så kan ingen göra.
Så är det, ibland kan man inte göra något annat än att be. Jag tror helt visst att Jesus gör under och svarar på bön. Andra gånger får man inte det bönesvar man önskat. Jag önskar jag hade svar på varför, men det har jag inte. Det enda jag kan säga är att du aldrig är ensam, även i det djupaste mörkret finns Jesus hos dig.
SvaraRadera