En vanlig onsdag.

Ja, en helt vanlig onsdag med allt vad det innebär.

Jag vet att jag är en drömmare. Jag lever inte alltid i verkligheten,
utan svävar omkring nån annanstans. Det är OK, jag har ännu inte förlikat mig med det,
men hur jag än försöker så kan jag inte ändra det.
Och samtidigt känner jag att jag inte VILL sluta drömma. Till en viss del kanske,
men inte helt. Det är mina storslagna drömmar som gör att jag orkar vidare,
när allt känns tungt. Drömmen om radhuset. Barnen behöver utrymme liksom
och helst egna rum. Jag hittade ne fin femma i ett av de fina områdena,
men den har gått till någon annan. Vi är fortfarande typ på köplats 104 :S
Jag blir bara stressad, jag vill flytta helst igår! Vill få fira jul i vårt radhus
och få fixa barnens egna rum.

Min andra dröm är drömmen som blev totalkrossad. Jag blir inte konditor än på ett tag.
Insåg det igår, utbildningen börjar på måndag,
och jag har ännu inte fått besked. Så jag kan nog avskriva det. Det gör ont.
Det känns som att det mesta går emot mig,
så jag hoppas intensivt på jobben jag sökt istället. Fast just nu vill jag bara skriva att,
"med min tur går väl även det käpprätt åt helvete" men jag tänker inte göra det.
För att bli positiv måste man försöka tänka positivt, även när det är åt helskotta med allt.
Jag försöker. Jag tänker inte ge upp.

Men alltså. Jäklarns. Ge mig lite tur nu.