Varje dag så kollar jag efter lägenheter i Södertälje. Oftast flera gånger per dag, till och med.
Jag letar mest efter radhus, och alltid lyckas jag få köplats 178, ungefär. Det känns jättedrygt :/
Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att flytta, och jag får nästan en svindlande känsla i magen. På sätt och vis vet jag inte om jag är redo, men jag känner ändå att jag MÅSTE bli det.
Det är det absolut bästa för oss som familj. Radhuset som jag nu riktat in mig på verkar helt toppen enligt planlösningen. Förutom att det vore skönt med en uteplats för barnen, så kommer det ju bli mycket närmre till min syster och Andreas bror, vilket är skönt om det skulle krisa nån gång.
Nu har min systers pojkvän bil och körkort också, det är ju härligt! Jag vet hur jobbigt det är att ha barn och inte kunna ta sig nånstans. Så jag är liksom glad för deras skull!
Fast jag tror inte att vi kommer få det här perfekta radhuset, tyvärr.
Jag har precis gjort en fuling och registrerat mig som medsökande, eftersom Andreas inte gjort det.
Nu jäklar i min lilla låda, ska det hända grejer! Fast jag förstår ändå inte hur det funkar med kösystemet och deras poäng. Jag får fråga Andreas imorgon när han vaknat.
Nu är det snart dags även för mig att sova, men jag tänker vänta tills jag är riktigt trött.
De senaste nätterna har jag haft ännu svårare än vanligt att koppla av och varva ner på kvällen.
Hjärnan är alltid i full gång... :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar