Längtan, alltid denna längtan..

Hus hus hus. Jag vill ha mitt hus. Det kommer dröja så länge, och varje dag tänker på jag på det.
Jag tänker på min lilla trädgård, där jag vill ha morötter, rabarber och lite örter.
Jag tänker på att komma hem, till ett hem som jag äger. Att få komma in i hallen och veta att om jag vill, så får jag minsann lägga nytt golv. Jag tänker på att gå upp för trappan och att ha barnens rum på övervåningen. Tänk, vilken satans lyx! Om den ena vaknar, så väcks inte den andra automatiskt, som nu. Det finns inte en enda fördel med att bo såhär.
Och det svider i hjärtat att veta hur lång tid det är kvar. Bara för att jag bor i Eskilstuna.
"Pendlingsavstånd till Stockholm". Larv.

Jag kollade runt lite på hemnet, runtom i landet. I Karlstad fanns helt vanliga hus, för runt 700.000. I Gävle var det ännu billigare.
Jag hatar det här. Jag hatar att vara ung och inte ha råd. Jag hatar när folk säger "Din tid kommer, vad har du så bråttom till?" eller min favorit: "Livet blir inte bättre för att man har hus". Nähä, säger du det? Jag trodde att det var huset som skulle lösa alla andra problem.
Så intelligent är jag.

Vad gör man med all denna längtan? Jag vill verkligen veta.

Varje dag försöker jag komma på lösningar, för hur vi ska få vårt hus fortare.
Men det är inga småpengar precis, husen i Eskilstuna brukar ligga på 1.4 miljoner (minst) i utgångspris. Det blir en hel del spargrisar att råna för att ha råd med den kontantinsatsen..

Dream a little dream of me.

Jag ska alldeles strax lägga Vilmer som kollar på Hannas hjälplinje. Undrar hur det kommer sig att alla barnprogram har så bra intros? All musik från barnprogram fastnar i huvudet, jämt!
För alla som är intresserade av att höra den fantastiska låt, youtube:a Hannas Helpline. Tokbra!

Jag tror minsann att min tjej står i sin säng och letar efter saker att slänga i golvet. Bredvid sin säng har hon en stor bokhyllegrej. Där ligger böcker som ofta hamnar i golvet, eller ännu konstigare, i sängen. Ibland kommer man in på morgonen, och hon har sovit hela natten på en himla bok :S Hon är söt, den där tösen!


Men man kanske skulle vara lite effektiv istället för att sitta här?

Jävla skit.

Det känns som jag ska explodera vilken sekund som helst. Jag är så arg att jag skakar i hela kroppen och jag vill bara vara ensam.
Men istället sitter jag här med två barn som inte gör något annat än att motarbeta mig.
Vad det än gäller. Jag är så jävla trött på det här. Jag skulle dammsuga mattan i vardagsrummet. Ella TOKSKRIKER, och jag blir stressad. Nu sitter jag här med ett blödande finger (klämde mig på nåt) och fan, vad ont det gör i foten (jag klev snett). Jag är så trött på det här! Jag är så trött att jag inte vet var jag ska vända mig. Blir det inte mer än såhär?
Jag vill inte ha det såhär längre. Jag står inte ut mer. Jag vill sätta mig på första bästa plan och aldrig mer återvända. Jag skiter fullständigt i hur det låter. Jag hatar det här och jag hatar att må såhär. Fy jävla fan, vad trött jag är på allt det här.

Jag hjärta Kandee.

Ville bara dela med mig av ett citat från någon som, trots att vi aldrig träffats, faktiskt har blivit någon sorts förebild för mig.

You are more beautiful than you know
More talanted than you think,
and more loved than you can imagine.


Jag gillar hennes positiva syn på livet, och hennes videos på youtube får mig alltid att le,
till och med så mycket att det första jag gör när jag sätter mig vid datorn är att kolla om det uppdaterats något. Kandee Johnson heter hon, och till alla som känner sig lite nere någon gång vill jag säga: Titta på en av hennes videos på Youtube! Jag blir alltid glad av att se dem
och då menar jag såklart inte pga sminket. Hennes livsglädje och hennes fina hjärta lyser igenom hela henne. Det är väldigt ovanligt, jag vet bara två andra som har den egenskapen, min syster Nina, och min bästa vän Åsa.

Så det var väl allt då :)

En vanlig onsdag.

Ja, en helt vanlig onsdag med allt vad det innebär.

Jag vet att jag är en drömmare. Jag lever inte alltid i verkligheten,
utan svävar omkring nån annanstans. Det är OK, jag har ännu inte förlikat mig med det,
men hur jag än försöker så kan jag inte ändra det.
Och samtidigt känner jag att jag inte VILL sluta drömma. Till en viss del kanske,
men inte helt. Det är mina storslagna drömmar som gör att jag orkar vidare,
när allt känns tungt. Drömmen om radhuset. Barnen behöver utrymme liksom
och helst egna rum. Jag hittade ne fin femma i ett av de fina områdena,
men den har gått till någon annan. Vi är fortfarande typ på köplats 104 :S
Jag blir bara stressad, jag vill flytta helst igår! Vill få fira jul i vårt radhus
och få fixa barnens egna rum.

Min andra dröm är drömmen som blev totalkrossad. Jag blir inte konditor än på ett tag.
Insåg det igår, utbildningen börjar på måndag,
och jag har ännu inte fått besked. Så jag kan nog avskriva det. Det gör ont.
Det känns som att det mesta går emot mig,
så jag hoppas intensivt på jobben jag sökt istället. Fast just nu vill jag bara skriva att,
"med min tur går väl även det käpprätt åt helvete" men jag tänker inte göra det.
För att bli positiv måste man försöka tänka positivt, även när det är åt helskotta med allt.
Jag försöker. Jag tänker inte ge upp.

Men alltså. Jäklarns. Ge mig lite tur nu.

Irritationsmoment. Igen.

Varje dag så kollar jag efter lägenheter i Södertälje. Oftast flera gånger per dag, till och med.
Jag letar mest efter radhus, och alltid lyckas jag få köplats 178, ungefär. Det känns jättedrygt :/

Jag har tänkt väldigt mycket på det här med att flytta, och jag får nästan en svindlande känsla i magen. På sätt och vis vet jag inte om jag är redo, men jag känner ändå att jag MÅSTE bli det.
Det är det absolut bästa för oss som familj. Radhuset som jag nu riktat in mig på verkar helt toppen enligt planlösningen. Förutom att det vore skönt med en uteplats för barnen, så kommer det ju bli mycket närmre till min syster och Andreas bror, vilket är skönt om det skulle krisa nån gång.
Nu har min systers pojkvän bil och körkort också, det är ju härligt! Jag vet hur jobbigt det är att ha barn och inte kunna ta sig nånstans. Så jag är liksom glad för deras skull!
Fast jag tror inte att vi kommer få det här perfekta radhuset, tyvärr.
Jag har precis gjort en fuling och registrerat mig som medsökande, eftersom Andreas inte gjort det.
Nu jäklar i min lilla låda, ska det hända grejer! Fast jag förstår ändå inte hur det funkar med kösystemet och deras poäng. Jag får fråga Andreas imorgon när han vaknat.

Nu är det snart dags även för mig att sova, men jag tänker vänta tills jag är riktigt trött.
De senaste nätterna har jag haft ännu svårare än vanligt att koppla av och varva ner på kvällen.
Hjärnan är alltid i full gång... :/

Betty Crocker.

Här kommer en liten note to self gällande bakgrejer:

Frosting:

100 g cream cheese
100 g rumsvarmt smör
100 g smält choklad / 1,5 dl nutella
(Florsocker vid spritsning)

Vispa ihop allt till en slät kräm och spritsa eller bred över cupcakes eller tårta.

Idag.

Idag var en OK dag. Vi cyklade omkring en stund, det blev en ganska rejäl tur! När Ella ätit och sovit så hämtade vi vår nya bokhylla. Eller Ja, ny för oss, vi köpte den från blocket: )  efter det kollade vi på tour det france, det kan faktiskt vara riktigt spännande ibland! När det är formel 1 hejar Jag alltid på den snygga killen. Lite svårare med cyklister och deras himla kläder, så nu hejar Jag på team HTC och självklart lancie pancie armstrong! Nu orkar Jag inte mobilblogga mer.
Toodles!

Skickat från min HTC

Butterfly.

Lyssnade på musik igår, det var underbart, precis vad jag behövde! Jag känner oftast på dagarna att musik bara förvärrar alla oljud från barnen (spelade in en film häromveckan där oljudet dokumenterats för eftervärlden. Dessvärre hör man min småirriterade röst som ber Ville att sluta, så jag kan inte dela med mig av den.) och därför brukar jag bara lyssna när dom gått och lagt sig. Det är ju trots allt så musik är som bäst. När man kan lyssna helt ifred och bara sjunka in i en annan värld..

Jag har blivit totalförälskad i Oskar Linnros nya skiva. Vilket geni den mannen är!
Här hemma hos oss brukar Andreas vara den som lyssnar mer på musiken än texten i en låt,
och jag är precis tvärtom. Men nu är vi båda helt förälskade i dne här underbara skivan.
Från och med Du är så vacker och med en sorglig underton. Ack, Sundbyberg.. Ja, vad säger man? Jag vill ha hela skivan! Just nu lyssnar jag ju bara på Spotify, men jag är en sån där gammal räv som tycker att riktigt bra musik ska man stödja och därför också köpa skivan.

Jag blev lite nedstämd dock av all vacker musik. Ibland känns allt så otroligt svårt. Vissa dagar är man så ofattbart lycklig och man VET så väl att det är bäst att uppskatta allt,
för bara några timmar senare kan det vara helt åt helskotta. Oftast blir det ju också så.
Det var inte såhär det skulle vara. Men nu är det det,
och vad gör man? Jo, man anpassar sig.

Jag vill flytta till Söderköping, eller Mariefred. Snacka om konkurrens! Så vackra städer,
med så mycket känsla. Allt känns varmt och hemtrevligt. Semestertips till alla:
Åk till Söderköping, vandra längs med Göta Kanal och titta på alla vackra båtar. Ta en glass på Smultronstället, gå och titta på alla de vackra husen i 20-talsstil.. Det är livsglädje på hög nivå!

Svårigheter.

Varje kväll innan jag går och lägger mig så ber jag till Gud. Jag är inte troende,
men jag ber. Varje kväll. Så länge jag bara orkar. För jag vet att chansen att jag kommer in
på min konditoriutbildning är minimal. För att jag vet att trots att jag gjort allt,
så kommer det troligtvis inte räcka. För att det betyder så fruktansvärt mycket,
för att det är det enda jag vill... För att hela mitt välbefinnande beror på detta.


För att det inte finns något annat jag kan göra. Det är därför jag ber. Och hoppas,
att om det finns någon, något där ute, så lyssnar han. Eller hon, eller det.

Mer än så kan ingen göra.

Trött Mctröttson.

Jag har sovit gott hela natten. Allra första gången som jag fick väcka Ella faktiskt. Mysigt!
Vilmer kom hem igår, nyklippt och allt. Stilig kille till midsommar, med andra ord :)


Har precis provsmakat ett nytt recept, idag blev det knäckig rabarberpaj. Den blev jättegod! Jag ska ge halva till pappa eftersom jag är ensam om att gilla rabarber här hemma. Hellre att den går åt än att man måste kasta efter ett tag, det är så trist :/

Nu är det bäst jag återgår till skriket och gnället från barn som inte kan hålla sams.
Det är ett evigt kämpande det där, att vilja bygga torn. Speciellt när en lillasyster gärna river tornet innan storebror själv hinner...

Tisdag, tror jag?

Jag har egentligen inte så mycket att säga, men åh, vad jag vill baka! Vi har inga ägg och sånt, det är så drygt. Helst vill jag göra chokladbollar, har varit sugen på det i över en vecka. Men havregrynen är också slut! Vad sjutton! Men till helgen ska jag unna mig något riktigt gott. Antinge chokladtryffeltårta eller semi freddo med jordgubbar. Tidigare har jag bara provat semi freddo med nutella. Helt otroligt gott om man gillar nutella =)


Nu är det snart dags att mata dom små demonerna här hemma. Ja, jag älskar dom ju, men haha. Mina stackars grannar är nog inte överlyckliga med att jag går upp 5.15 varje morgon och spelar musik för Ella. 45 minuter senare vaknar Vilmer och sen är det full rulle. Haha. Hoppas vi inte stör alltför mycket.

Ja, nu är det iallafall dags för mellanmål. Vi har egentligen inget sånt hemma heller,
jag glömde totalt bort yoghurt förut. Får improvisera ihop nåt, antar jag.

Macka med salamiost, here I come!

Mer strul.

Komvux ringde idag, de hade mottagit min ansökan. Hon berättade att eventuellt kan det bli så att jag inte kommer in eftersom jag inte har godkänt i matte. Det är väl min vanliga tur, det :)
Ett steg fram och tio bakåt. Jag försöker att inte deppa ihop totalt, men jag är livrädd.
Visst är jag otroligt bra på att övertala folk, och hade det varit öga mot öga så hade det nog kunnat gå vägen, men nu kommer mina betyg och mitt personliga brev föra min talan. Jag tycker brevet blev bra, men jag känner ändå nu i efterhand att jag kunde gjort mer. Jag vet inte vad jag gör om jag inte kommer in, det känns som att... Hela mitt liv hänger på det här. Iallfall mitt välmående. När det blir jobbigt här hemma (och det är ofta, flera gånger per dag) så är det tankarna på att jag snart får leva min dröm som gör att öht står ut.

Och jag får inte svar förrän i slutet av månaden eller början av nästa... Jisses. Jag hatar att leva i ovisshet. Håll tummarna för mig! :/

Jahaja.

Det känns som att alla mina drömmar grusas en efter en. Först huset, och nu utbildningen.
Hur Jag än försöker så får Jag det inte att gå ihop med barnens dagis. Återigen är Jag tillbaka på ruta ett. Det är bara tiden så Jag har praktik som det kommer strula, men det är ju ändå 20 veckor. Jag vet inte vad Jag ska göra inte. Jag känner mig så nedslagen och uppgiven. Det är helt lönlöst, Jag kommer inte få allt det där Jag drömmer om. Jag kan inte ens utbilda mig. Jag ger upp, Jag orkar inte blir besviken.

Jag får väl jobba på ica eller i nån fabrik. Så långt räckte den drömmen.

Skickat från min HTC

One more slice.

Jag hatar den här månaden :/ Jag hade tänkt köpa Leilas nya bok One more slice, eftersom jag inte kollar på själva programmet Leila bakar. Men eftersom den är så ny så kostar den väl minst 200 spänn, vilket betyder att jag snällt får vänta. Känns otroligt drygt, har bläddrat i den och det finns ju så mycket att prova!


Jag är inte det minsta sugen på att gå till dagis, VARFÖR ska det regna nu för? Otroligt irriterande, hoppas det lugnat sig lite iallafall.
Ella är jättegnällig också, minsta lilla grej gör henne sur och ledsen. Undrar om det är en tand på väg igen, hon brukar annars vara så glad och mysig.

För övrigt så väntar jag på att mina betyg från grundskolan ska komma. Utan dom kan jag inte söka vidare till min utbildning, så det känns läskigt. Känner mig ganska stressad,
men hoppas det går lite fort. Fast säkerligen gör det inte det, det är ju skolavslutningstider
så Årbyskolan känner väl att dom har annat att stå i :(

Jag läste igenom mitt förra inlägg, och ja. Vad säger man? Det ser ut som om en 4-åring skrivit!
Skickade via telefonen och har nu tagit bort ordförslag i smsfunktionen :P Haha! Det blir alltid fel. Häromdagen skulle jag skriva "Jag är på väg nu" till Andreas. Men telefonen trodde att "nu" skulle vara "inte". Så det blev "Jag är på väg inte :)" Haha, så dumt..

Jag antar att det inte är nån större idé att dra ut på den är hemska... Dagis väntar. BLÄ.

Be still, my heart.

Så, vi har tillsammans bestämt oss för att vänta med huset. Lånet vore nog inga problem, men dessa räntor! Det är helt fel läge just nu, Jag vet också det när Jag lyssnar till den förnuftiga och logiska delen av mig. Men.. Det gör ju så ont. Jag såg framför mig hur vi lagade mat i det vackra köket, hur vi åt frukost på den stora altanen, hur vi firade jul tillsammans, hur våra släktingar hälsade på och tyckte att vi hade sån tur som fått huset..Vi åkte dig idag. Otroligt dumt, Jag vet. Men Jag ville är området, för bilderna på husets framsida är inte så imponerande, den är tagen det gråmulen dag precis när snön smält.. Vi har inte den framme vid gatan när Jag började gråta. Hela området var så perfekt! Det såg exklusivt och välvårdat ut. Och när vi väl såg huset, så brast det bara. Hur Jag än gjorde så slutade det inte. Och Jag vet ju att det inte går nu. Men ingenting har någonsin känts så rätt, det kändes som att det redan har VÅRT hem.. Svårt att släppa taget. Men det är väl som andreas säger. Det finns inget som hindrar att vi kör som ett år, när utbildningen är klar och Jag förhoppningsvis fått jobb på min praktikplats. Jag vet att det är det i-landsproblem.

Men det för lika ont för det.

Skickat från min HTC

Drömmar och tankar.

Jag sitter och tittar på huset i Mariefred. Det är helt perfekt. Allt jag kan drömma om.
Precis lagom trädgård också, och en stor altan. Perfekt för barnen,
jag är 100% övertygad om att ALLT skulle bli så mycket lättare om Vilmer kunde springa runt fritt, och få ut all sin energi... Mindre bråk och mer tid för kärlek.

Och samtidigt gör det så ont, Det gör så fruktansvärt ont, vetskapen om att det är ytterst liten sannolikhet att jag nånsin kommer få bo där.
Jag hatar att jag gör såhär mot mig själv, spelar upp mig och blir fullkomligt besatt.
Det blir ALLT. Jag kan inte förklara det för nån som inte själv är så,
men det försvinner liksom inte från tankarna, det finns alltid där i bakhuvudet.
Väldigt jobbigt, och besvikelsen blir 100 gånger värre när man gör såhär.


Jag vet inte vad jag ska göra. Jag kan bara be för att Andreas ska vilja lika mycket som jag. Jag hatar att må såhär. Perfekta, perfekta hus. Varför är du inte redan mitt?

Jag vet inte hur jag ska bli kvitt känslan heller. Det är nästan det värsta,
att jag måste vänta ut det. Till slut blir jag sådär oerhört besviken, det är helt oundvikligt.
Jag vet inte vad jag ska skriva. Jag känner mig så ledsen, och det verkar kanske löjligt
för folk som inte förstår... Till en sådan person vill jag säga: Du får mer än gärna ta över en dag i mitt liv med allt det innebär.
Då skulle nog de flesta inse hur underbart det vore att ha ett hus med tomt.
Fan också. Nu skiter jag i det här, jag skriver inget vettigt ändå....

Det var inte igår.

Det händer mycket just nu. Jag håller på och söker en utbildning som konditor i Stockholm,
vilket känns otroligt spännande, men samtidigt läskigt. Att flytta och liksom skapa ett helt nytt liv. Även om Mariefred bara ligger 30 minuter bort, så är det ändå 30 minuter.

Jag stressar över Vilmers födelsedag, fick idag en inbjudan av hans farmor att komma på kalaset de ska ha för honom, eftersom han ska vara hos sin pappa på sin födelsedag.
Jag har bestämt mig för att åka, jag kan inte tänka mig att inte få vara med på hans födelsedag..
Det är för svårt. Jag SKA vara där, han är ju min son.
Jag måste försöka hitta en present bara, nåt som han verkligen kommer älska som ingen annan vet om. Hm. Tåls att fundera på.

Jag är trött i huvudet och vill gärna vila en stund, men snart är det dags för Ellanpellan att vakna, så det blir inte riktigt så idag. Och imorgon kommer min faster, jag vet inte hur jag ska hinna/orka städa allt som behöver städas.
I lördags dammsög jag jättenoga överallt, speciellt köket. Sen bakade jag muffins och dagen efter blev det scones till frukost, behöver jag säga att det är smuligare nu än innan jag dammsög? BLA.

Nu ska jag kolla kryddburken.se och bagarstugans bakblogg, för att hitta nåt gott att bjuda på imorgon. Funderar på en ny variant av äppelkaka, det finns ju en hel uppsjö att välja emellan!

Tjingeling.

En vän till mig här idag fått värkar, och vattnet här gått. Hon är i vecka 40 och här haft det jobbigt, även om jag vet att hon säkert kommer sakna åtminstone delar av det. Detta får mig att tänka på mina kommande barn. Jag längtar så, ingen känsla är så speciell som att ha så galet ont som värkar innebär, och ändå vara så fullkomligt lycklig. Det kommer dröja ett bra tag för mig nu, och egentligen är väl det bra. Min vän, du läser nog inte detta förrän du är hemma igen. Jag önskar er lycka till och hoppas ni får det bra med er Elias!

Irritationsmoment.

Jag försökte få tag på Andreas bror Tobias. Jag tänkte skicka ett sms och be honom ringa när han är hemma i lugn och ro, jag vill inte störa på jobbet och jag vet inte om deras dotter vaknar av telefonen. Svårt, jag hittade bara deras hemnummer på eniro, och det stod på hans fru.
Så jag googlade på hans namn, men då kom det bara upp träffar på De la Gardiegymnasiet. Så irriterande! Jag antar att jag får ringa hem till dem ändå, det blir en del att planera när det gäller dubbelkalas! Jag vill inte att de ska känna att de måste betala mer än oss, och jag har ju redan planerat Ellas tårta som jag absolut vill göra... Fast jag måste säga att jag skulle föredra om Andreas ringde, jag är inte så bra på sånt här... Fast det är kanske inte han heller, och det är ju jag som är planeringstokig :P

Nu ska jag faktiskt vila en stund, blev ännu en jobbig natt med Vilmerkillen (han vaknar och är jätteledsen och säger att han har ont i huvudet, somnar om efter en halvtimme och vaknar strax igen. Skumt) och jag behöver min ork till senare!
Idag har han cyklat för första gången, han är så underbar! Jag blir så stolt när jag ser honom, finaste killen... :)

Måndag.

Så var det måndag. Det känns så himla skönt. Alla andra ser fram emot helger, jag hatar dom.
Helgen som kommer nu kan bli annorlunda, vi ska till Linköping och ha dubbelkalas för världens finaste tjejer, Ella och Filippa, som är Andreas tvillingsbrors dotter. Hon är precis 1 år äldre än Ella :)

Det har varit en väldigt jobbig helg och utan att gå in på detaljer så kan jag bara säga att jag är trött. Så utmattad, både mentalt och fysiskt. Jag väntar ut stormen och hoppas på bättre tider,
men de verkar inte dyka upp.

Hursomhelst. Ellas kalas ska bli väldigt trevligt, jag tänkte göra en täckt tårta med marsipan!
Jag gillar egentligen inte marsipan, men dekorationsmöjligheterna är ju enastående,
så jag offrar mig! Ska försöka få Andreas att ringa Tobias (Tvillingbrodern alltså) så att dom vet att jag också tänkt göra en tårta, så vi inte står där med hur mycket tårta som helst! :D
Tårtan ska iallafall vara på ljusa sockerkaksbottnar med chokladganache på ena lagret och hallongrädde på andra. Sedan täcka med rosa jordgubbsmarsipan och dekorera järnet!
Har sett fram emot det här länge så jag hoppas det blir lyckat. Det känns som att jag måste imponera big time på släkten. Jag vet inte varför det är så viktigt,
dålig självkänsla kanske? Eller så är det väl bara så att vi alla älskar att få beröm för det vi är bra på, alla tycker väl om uppskattning! :)
Min farmor var väldigt imponerad av kanel- och mandelmassakransen jag gjorde till pappas födelsedag. Hon var helt säker på att jag köpt den och korsförhörde mig nästan, haha :) Hon är så söt :)

Men nu ska jag plocka undan leksaker och underhålla Ella. Tandsprickningen gör att ingenting funkar för henne, hon äter sämre, hon sover sämre, magen slås ut helt och hon blir stenhård, det enda som funkar är milt laxermedel... Jättejobbigt. That reminds me, jag måste ringa BVC eftersom vi hade tid förra veckan som jag glömde. Ettårskontrollen dessutom. FYFAN vad pinsamt. Andra gången jag glömmer bort och inte ens hör av mig, jag hatar att vara en sån person. Jag vill vara pålitlig. Jag har bara sååå mycket i huvudet jämt att allt som inte gäller just för den dagen försvinner, fort.
Skit också :/

Tisdag.

Idag är det tisdag och jag har ett berg av sysslor som väntar.
Jag vet inte hur jag ska orka/hinna med allt, men jag tänker inte ge upp i första taget.
Vet man vad man vill så är det ju lättare iallafall, och jag vill ha ett rent, perfekt hem.
Perfekt är väl kanske fel ordval, men välorganiserat, då. Det lät bättre!

Jag kan inte fatta att lillan blir 1 år på torsdag...! Min fina tjej!
Hon är så liten, så perfekt. Det absolut bästa som finns. Tillsammans med sin bror, såklart :)


Idag måste jag baka nåt känner jag. Inte för att jag kommer hinna det egentligen.. Hm.
Jag får nog ta det imorgon.
Men det betyder ju inte att jag måste vänta tills dess med att leta efter den perfekta kakan att baka ;)

Onsdag.

Igår var ingen vidare bra dag. Eller kvällen var jättekonstig, hade så himla ont i magen, det var på gränsen till illamående. Mådde asdåligt halva natten, sen drömde jag mardrömmar, och klockan 6 vaknade Ella, pigg som en lärka. Vet inte riktigt vad felet var, men så var det.


Jag har betalat alla mina räkningar nu på morgonen, men jag tycker jag har alldeles för mycket pengar över...? Jag måste höra av mig till handläggaren och kolla, innan jag spenderar för mycket och så är det pengar som jag ska ha tills NÄSTA månad... Då är det inte kul, menar jag.

Pratade med farmor igår också, det verkar som att det löser sig med cykel! :D Känns ju himla bra, jag ska cykla som en galning sen!

Fast nu ska jag nog göra kaffe, förhoppningsvis vaknar Andreas till snart, han ska fixa med bilen idag igen, men jag hoppas att vi åtminstone hinner köpa mörkläggningsgardin först... :)

Tisdag.

Här sitter jag och baddar såren med salt, det går åt helvete med allt.

Nej, inte riktigt så illa är det. Jag sitter bara och väntar, men åt helvete går det inte!
Jag har städat lite idag, måndagar och fredagar är mina dammsug-dagar, men jag orkade inte igår så jag tog det idag istället. Imorgon måste golven tvättas, det ser hemskt ut.
Jag har bakat en kanel och mandelmassakrans! Gott, gott!

Jag är så glad att Vilmer glömt att jag sa att han skulle få åka i sin vagn, och att han skulle få glass... Det är så jobbigt att göra honom besviken. Tur som jag har så glömde han iallafall bort det.
Jag ser inte fram emot kvällen, Vilmer lyssnar ju inte för fem öre och Ella verkar sakna Andreas.. Men så är det. Klockan 21 blir det iallafall The Mentalist på tv, jag har väntat ända sen förra tisdagen, haha!

Nä.. Nu går jag och kollar på Lost. Det blev en ganska dryg dag. Än så länge.

Måndag.

Det är sent och dags att sova. Jag vet egentligen inte ens varför jag skriver,
jag bara kände för det. Jag ska eventuellt försöka låna pengar av min farmor, för att kunna köpa en cykel. Det tar verkligen emot, men jag vill verkligen ha en cykel. Lite frihet liksom!

Och jag önskar att det var tisdag, för jag vill se The Mentalist. Om ett dygn så sitter jag inte här, utan i min soffa. Och då ska jag ha köpt te, det tog slut för några dagar sen och det är så irriterande! Jag glömmer ju bara bort att köpa det jämt. Fast imorgon måste jag ändå till affären, jag har paket att hämta ut :) Några tröjor till Ella som jag köpte för flera månader sen,
som ÄNTLIGEN skickats :)

Oh well. Bäst att hoppa i säng nu. Man vet aldrig när vargen börjar yla inatt (Sova hela natten-skämt, tyvärr förstår bara Åsa, men det är OK!).

Kalljästa frukostbullar

Detta recept på kalljästa frukostbullar har jag från början hittat på http://www.ica.se men jag tyckte det lät himla konstigt, så jag ändrade en hel del. Vill du jämföra kan du söka på samma recept där!

1/4 paket jäst
2 dl mjölk
2 msk flytande margarin (Eller vanligt, som smälts och svalnat HELT)
1 tsk socker
½ tsk salt
5-6 dl vetemjöl

*Vatten eller ägg att pensla med
*Sesamfrö/ost/linfrö att garnera med (Kan skippas)

Smula jästen i en bunke och tillsätt hälften av mjölken och rör till jästen löst sig.
Tillsätt resten av mjölken, margarin, socker, salt och mjöl och arbete ihop till en smidig deg.
Ta upp degen på mjölat bakbord och dela i 10 lika stora bitar. Forma bitarna till små bullar,
som läggs på bakplåtsklädd plåt. Ställ plåten i kylskåp över natten.
På morgonen, sätt ugnen på 250 grader, låt plåten stå framme under tiden.
Pensla bullarna med kallt vatten eller ägg och strö över garneringen.
Grädda bullarna mitt i ugnen i ca. 10 minuter.


Jag tycker att HUR lat man än är så kan man unna sig detta recept. Det tar max 8 minuter att slänga ihop degen, och sen är det ju klart! Så gott med färskt bröd på morgonen, kanske för att lyxa till det för en hårt arbetande sambo eller bara för sin egen skull :D För mig är det en blandning, haha :)

Tisdag.

Så var det tisdag, och lillan sov 12 timmar i sträck! Kan tänka mig att dagsvilan kommer krångla lite mer, men jag tror ändå det kommer gå relativt bra, ta i trä... :P

Nu spelar båda barnen på såna här leksakssyntar. Olika, med olika ljud dessutom. Man behöver inte undra hur det känns att bli knäpp iallafall, det är alltid så nära till hands ändå!
Nejdå, jag tycker det är bra att dom har nåt att göra. Vem bryr sig om alla ljud, huvudsaken är att dom har roligt, inte kan skada sig och att dom leker tillsammans är ju också kul :)

Nu ska jag dricka kaffe och hoppas att termometern ljuger. Det står -1, och det är väl lite för kallt för min smak, iallafall såhär långt in i April :/

Idag föds min lilla systerson! :) Hoppas allt går bra, både för honom och syster Tove.
Jag är dock säker på att det går fint. Men i såna här lägen saknar jag verkligen min mamma.
Hon är nere hos Tove för att finnas där för min systerdotter som är 6 eller 7, minns inte riktigt.
Jag önskar att hon hade erbjudit mig samma sak.

Kanske, en vacker dag.

Sova hela natten.

Åsa har precis åkt hem, Andreas skjutsar henne till tågstationen.
Det har verkligen varit så otroligt trevligt att ha henne här, inte bara för att stödet varit fantastiskt, utan också för att det är så sällan vi ses. Och jag hade glömt hur trevligt det är att ha övernattande gäster, jag har bara haft det en gång tidigare, här i lägenheten alltså.

Kuren har gått så otroligt bra! Jag är chockad över hur väl hon svarat.
Första natten vaknade hon tre gånger, varav en var lite längre.
Inatt vaknade hon heller inte många gånger, och när hon gnällde lite (som är det som jag kallar vaken, lite dumt kanske, eftersom hon faktiskt inte ÄR vaken, utan bara vaknar till så som folk gör mest), så somnade hon om nästan direkt. Första gången vaknade hon kvart över tolv. Vi ramsade en gång (Att ramsa innebär att säga en viss mening, som man bestämmer innan, fyra gånger på raken, i väldigt glad och hög ton). Så hon vaknade, vi ramsade och tjoff, så var hon tyst.
Hon blir fortfarande ganska arg när man lägger henne i sängen, och går ut, men att förvänta sig nåt annat vore väl naivt! Det är ju ändå en vana som ska brytas, och det tar ju tid att ändra inställningarna så att säga. Däremot tystnar hon på bara några minuter, och oftast låter hon bara arg i kanske 1-2 av dessa. Sen låter hon trött-gnällig och tillslut hör man inget alls.
Helt otroligt! Att det funkar så bra! Jag blir så ledsen när folk likställer SHN med barnmisshandel. Snacka om att inte förstå barn. Snacka om att missförstå.
Tråkigt. Verkligen jättetråkigt.

Hursomhelst är jag Åsa evigt tacksam för all hjälp. Jag vet inte vad jag skulle göra utan dig!
Och självklart även ett stort tack till maken Thomas och lilla Agnes, som varit utan sin fru/mamma hela helgen!

Men nu ska jag vila en stund på soffan, det har ändå inte blivit så mycket sömn eftersom man ligger som på nålar och spänner sig. Så, soffan nästa! :)

Test.

Provar och ser om detta funkar. Håll tummarna!

Skickat från min HTC

Tv-kväll.

Sitter och kollar på tv, mysigaste kvällen är ju helt klart torsdagar!
Fast för några veckor sen var det ett riktigt hemskt avsnitt av Criminal Minds,
som satte sina spår. Jag brukar inte må dåligt av den serien, men just då gjorde jag det.
Hoppas det inte blir upprepning ikväll :/

Hursomhelst. Jag har fortfarande massa städ kvar innan imorgon, men förhoppningsvis hinner jag med det. Jag vill inte att Åsa med familj ska döma mig och tycka jag är en hemskt dålig person helt utan ordning. Men.. Den Åsa jag känner är iofs inte sån. Nog för att röran i badrummet kan omvända självaste Moder Teresa. Om hon hade levt. Hm. Nu babblar jag nog.

Imorgon ska jag lägga upp receptet på de kalljästa frukostbullarna jag gjorde,
jag gjorde om så mycket så om jag inte skriver upp det så kommer jag glömma bort allt. Det vore synd när det blev så gott! Och så ska jag handla och baka. Jag hade tänkt göra fransk chokladtårta, men istället blir det nåt lite mindre mäktigt och tungt. En syrlig...
Key lime pie! Tror jag. Men det känns som att jag vill prova göra en sån :)

Nu börjar Vampire Diaries. Jag är dam nog att erkänna att jag gillar den serien nu. Fast visst är det pinsamt :P

Tjingels.

Lily and riceflower

Jag vet inte ens vad en riceflower är? Men det luktar gott iallafall!


Jag skulle precis till att städa Villes rum. Eftersom han nästan aldrig är där så är det i stort sett bara massa kassar och skit där. Jag skämtar inte. Minst 10 kassar fulla av, ja vadå? Papper, plast, gamla trasiga kläder... Jag vet inte. Jag hoppas hoppas och BER till högre makter att Andreas kanske har lust att hjälpa mig imorgon, för jag vet ärligt talat inte vart jag ska börja. Har fortfarande massvis med tvätt kvar, måste städa badrummet och toaletten (det gör man ju i vanliga fall också, men ändå) och så.. vad mer? Disken! Jag har inte tagit hand om dagens disk. Inte så mycket än iofs, men jag blir så överväldigad av allt. Ni vet i filmer och så, när folk står stilla, och resten av bilden snabbspolas? Ungefär så känns det. Jag vill göra allt, helst för tre månader sen. Stress, stress, stress.

Nu hör jag hur den lilla favoritkillen håller på med nån plastpåse. Bäst att springa och rädda innehållet. Att han skulle trä påsen över huvudet har jag väldigt svårt att tro. Hans favoritgrej att ha på huvudet är en av Andreas gamla kepsar :D

Ja, just ja.

Varför stressar jag så mycket över vardagsrummet och köket, när badrummet och grovköket fullkomligen skriker "Kom och städa mig?" Jag får panik, det finns inga ursäkter, det SKA vara klart på fredag när jag får besök. Åh, vad irriterande! Jag funderar på att spara ihop lite pengar, och sen anlita Hemfrid för en rejäl storstädning. Det vore ganska skönt, för hur jag än gör så blir det svårt att ta tag i städningen så länge Andreas & Barnen är här. Vore så skönt att få städa helt ifred typ en helg, då får jag det precis som jag själv vill också. Men det är ju bara önsketänkande. Hemfrid däremot, det skulle vara nåt! Mycket pengar iofs, för nåt man kan göra själv...

Jag måste hursomhelst ta tag i det här. I helgen SKA det vara fint och skinande rent. Annars kommer jag bara ha ångest, och det är kanske inte så bra.
Det blir en lååång vecka. Tvättmaskinen kommer gå varm, så fort jag kommit iväg och köpt tvättmedel. Haha. 23 kr kvar på kontot, YEEHAW. Jag ska greja det här på nåt vis.
Nu däremot ska jag se till att Vilmer lugnar ner sig lite, så han inte spelar upp Ella så mycket. Sovdags snart då... Jag säger då det.

En sån där dag.

Jag saknar Andreas. Och det är så löjligt, han är ju bara borta i några timmar och imorgon ses vi igen. Men när det är såhär vårigt och fint, då vill man ju vara med den man älskar, eller hur?

Nåja. Jag har ju min fina tjej. Ella var så söt imorse. Hon stod och höll i sig i sin leksaksback,
ställde sig upp och släppte taget, och så klappade hon händerna! :) Haha, charmtjej :)
Hon vet att hon alltid får pussar och kramar när hon klappar händerna, hon är ju så söt då!

Snart är det dags att hämta Vilmer också. Skulle verkligen vilja baka något,
men vi får se.. Har ingen kakao, vilket känns jättedrygt. För en gångs skull är jag sugen på kladdkaka. Egentligen är jag sugen på en fransk chokladtårta,
men jag väntar nog med att baka den tills i helgen, när min fina vän Åsa med familj förhoppningsvis dyker upp :)

Nej, nu blir det lunch för lilltjejen. Och sen ska jag ta den sista disken, tror jag.
Det låter som en ganska bra dag ändå det!

Frukost.

Snart blir det frukost, iallafall för mig och Vilmer eftersom vi är de enda som är vakna.

Igår gjorde jag frukostbullar som stått i kylen och jäst hela natten, nu är de i ugnen och det ska bli så spännande att se hur de blir! :D Jag var tvungen att ändra lite i receptet, jag hade inte allt hemma, eller ja.. Jag tänker inte köpa typ rågkross, vetekli osv bara för ett enda recept. Jag vet inte ens vad det är! Även om namnen säger sitt :)

Nåja. Idag ska jag fixa köket, igen. Hoppas det blir en bra dag, igår var en väldigt bra dag.
Vi var i Västerås på Biltema, Andreas ska snart besikta bilen och köpte en reservdel som han måste byta innan. Vi stannade på ikea också, fast bara för krovens skull :P Vi kom på halvvägs att vi inte ätit nån lunch, och ja.. Korv med bröd är väl kanske inte så nyttigt,
men rackarns vad gott det var! Vilmer åt en halv, och drack istället en halv mugg läsk, knäppisen. Men jag tycker faktiskt att ibland så får man. Vi hade en liten utflykt och då är det lite speciellt ju :)
Sen på kvällen så drog Andreas fram våra kartonger från bordet och stolarna,
och byggde en affär till Vilmer, som han nu är förälskad i. Han sitter där hela tiden och håller på med sin kassaapparat som han fick av moster Nina,
och så väntar han på att man ska komma och handla :) Jag tänkte dock att de andra kunde få vakna innan man ställer till med massa liv.

Nåja, nu ska jag kolla vad som händer i min ugn!

Fredag.

Jag känner så otroligt många känslor på en gång.
Jag känner mig både glad och ledsen och allt däremellan. Hur jag än försöker,
så kommer jag aldrig ikapp med allt jag har att göra. Det GÅR bara inte.
Jag har verkligen ansträngt mig den här veckan, men all min energi går åt till dagarna.
Vilmer som trotsar extra mycket när han inte får vara på dagis och får träffa kompisar och leka,
Ella som helst vill bli fastsydd på min höft... Lägg till att Ella vaknar minst 5 ggr/natt
och aldrig sover längre än till 6.30. Det är SÅ svårt att hitta tid till att städa det sista man gör på kvällen, när man är färdig att gå och lägga sig klockan 19. Jag orkar verkligen ingenting,
när dom väl somnat. Och på dagen då? Ja, oftast sover jag samtidigt som Ella, iallafall på förmiddagen. Det har varit räddningen, och nu måste jag alltså sluta med det.
För annars kommer hela mitt hem bara växa och växa tills det får eget liv och smutsen går iväg av sig självt. Jag blir så himla ledsen. Jag tycker inte att jag ställer för höga krav heller,
om alla andra klarar det, VARFÖR GÖR INTE JAG DET?
Var ligger problemet? Häromdagen spenderade jag varende ledig sekund (kändes det som iallafall) åt att städa köket, diska, göra rent diskbänken och spisen, plocka undan leksaker från golvet, dammsuga och skura golv. Det blev så himla fint, jag kände mig lycklig! Det tog inte så lång tid ens. Men det är i stort sett omöjligt att upprätthålla, känns det som. Inte ens när jag försöker går det min väg.

Nej, idag tänker jag inte vara positiv. Jag tänker gå runt i min bubbla,
ringa pappa och ställa in det eventuella besöket och sen hoppas att dagen snart är över..

En lång dag.

Jag känner mig verkligen helt utmattad. Ella vaknade 5.40 idag, och att jag gick och la mig klockan 21 igår gjorde ju ingen skillnad, då hon vaknade flera gånger..
Blir väl likadant inatt antar jag, så därför ska jag snart lägga mig.
Man skulle kunna tro att man får mycket gjort när man har så mycket tid,
men så är tyvärr inte fallet. Jag blir så trött så... Jag känner mig nästan handlingsförlamad ibland. Jag vet att det är massor som borde fixas, men jag går rånt i zombie-dvala istället.
Skrämmande. Jag hoppas det blir bättre imorgon, jag orkade bara inte diska efter maten idag.
Visserligen blir det inte så mycket disk efter en enda måltid, men ändå. Jag älskar att vakna upp till ett rent kök, en ny dag med nya möjligheter. Gårdagens stök ska inte få nästla sig in i en ny dag. Det finns inget som stör så mycket som sånt.

Nåja. Nu ska jag iallafall borsta tänderna och sova lite. Hoppas på en mardrömsfri natt,
i fredags drömde jag en riktigt obehaglig dröm pga ett ovanligt skrämmande Criminal Minds-asvnitt.. Usch.

Godnatt och sov gott på er!

Ny blogg

Ja jisses, jag blev så irriterad när det inte funkade, så jag bytte helt enkelt.
Det här är då alltså min nya blogg, och här kommer jag hålla till!

Precis som innan kommer jag skriva om allt som faller mig in,
och det känns skönt att ha nånstans att samla tankarna. Det är trots allt lättare såhär
än med papper och penna, jag blir så stressad så det mesta blir oläsligt,
när jag väl försöker :P

Hursomhelst. Om någon levande själ läser det här så får ni gärna berätta vad ni tycker om min bakgrund, som jag slitit så för! :P
Funkar den för mig, eller tycker ni inte alls den är min stil? Jag kan inte bestämma mig riktigt..
Kanske ändrar igen sen.
Men NU är det dags för Grey's Anatomy och mys med sjuklingen i soffan.

Just nu känner jag mig så glad!